top of page

Malin vill känna att hon tillför något till andra



Malin Grenemark är född och uppvuxen i Luleå och bor där i dag med sin familj. Hon valde att läsa polisprogrammet på distans vid Umeå universitet för att kunna vara nära sin familj under studietiden. Nu gör hon sin aspirantutbildning i Luleå.


Varför valde du att läsa till polis?

— Det var flera orsaker. Min pappa jobbade som polis under min uppväxt, så polisyrket fanns ganska naturligt i mitt liv. Sedan är det stimulerande för mig att ha omväxlande arbetsuppgifter. Jag gillar att man inte vet vad som kommer att hända och snabbt måste kunna tänka om och tänka annorlunda. Jag har också ett starkt behov av att kunna tillföra något bra till andra. Det får jag verkligen utlopp för i det här yrket.


Vad gjorde du innan du började på utbildningen?

— Under 6 år var jag egenföretagare och ägde flera butiker inom snabbvaruhandeln. Sedan kände jag mig redo att börja läsa till något jag brinner lite extra för. Jag hann läsa ett år på en lärarutbildning innan jag blev antagen till polisprogrammet och bytte till det. Jag trivdes jättebra med både jobbet och lärarutbildningen, men jag har alltid vetat att jag helst vill jobba som polis. Samtidigt kändes det viktigt för mig att vara lite äldre och ha mer livserfarenhet innan jag satsade på polisyrket.

"Allt man läser är så otroligt relevant, för du kommer att använda det i många situationer i jobbet."

Hur har det fungerat att läsa programmet på distans?

— Kurserna började ofta med att vi läste de teoretiska delarna hemma. Många föreläsningar, grupparbeten och inlämningsuppgifter jobbade vi också med hemifrån via videomöten och lärplattform. Sedan hade vi närstudieträffar ungefär var femte vecka. Då fick vi oftast öva praktiskt på det vi läst in oss på innan.

— Jag är en sådan som inte har haft jättelätt för mig i skolan, utan jag måste plugga för att det ska gå vägen. För att klara polisutbildningen på distans så behöver du ha disciplin och känna ett stort engagemang.


Man jobbar mycket i små ”basgrupper” som det kallas. I och med att man bara är runt sex studenter i varje grupp så säger Malin att man kommer varandra väldigt nära.

— Alla har sin livssituation, många har familj, ett jobb eller annat vid sidan av studierna, och det gäller att anpassa sig och hitta ett upplägg som fungerar för alla i gruppen. Lyckas man med det så går det oftast väldigt bra.


Har du exempel på något du tycker har varit extra bra med utbildningen?

— Det absolut bästa har varit lärarna. De engagerar sig verkligen för att vi ska hitta oss själva i polisrollen och har stöttat oss väldigt bra, på ett genuint sätt. Jag upplever att de har en hög närvaro och intresse för att lära känna oss som personer och våra personligheter.

Malin menar att lärarnas inställning märks särskilt tydligt under de polisiära övningarna, som exempelvis i konflikthantering eller trafikmiljö. Det kan också handla om fysiska teknikövningar.

— Där har ju alla olika förutsättningar. Jag är exempelvis ganska liten i kroppen och har därför fått råd och stöttning i hur jag ska göra för att känna mig bekväm vid ett ingripande.

— I stället för att säga saker som ”det där är inte bra” eller “så där gör man inte”, har de alltid låtit oss reflektera och själva komma på ibland att “oj, men det här kanske inte var det bästa.” Om de har tagit upp något så har det varit som en öppen fråga: “hade man kunnat göra på ett annat sätt?”. De har alltid hjälpt oss att hitta tankesätt och lösningar som utvecklat vårt lärande. Deras sätt att lära oss gör att det blir en god, familjär känsla. De sätter liksom nivån så att det blir en trygg atmosfär mellan oss studenter också.


En annan sak som Malin tycker har varit bra är lokalerna, och särskilt det delvis specialbyggda Polisutbildningshuset som ligger på universitetets campusområde.

— I en sådan här utbildning som polisutbildningen så är det ju väldigt viktigt att man ska göra det så realistiskt som möjligt för att vi ska kunna öva på hur vi ska hantera oss själva i en sådan situation. Där har de gjort det väldigt bra genom att de har byggt upp en arrest med celler och förhörsrum, de har gjort en butik, en pub och lägenheter där det är vinklar och vrår. Dessutom finns det lunchrum och andra ytor särskilt för studenterna.

Malin lyfter också fram ett par av övningarna som är unika för Umeås polisutbildning: polisbilskörning på vinterväglag och att öva livräddning i en isvak.

— Vi hade folk i vår klass som var söderifrån och de var särskilt lyriska över vinterkörningen, tyckte att “det känns ju som en lyx att vi får det här”. Det var verkligen jättebra att få öva det i en simulerad utryckningssituation. Isvak-övningen handlar om att kunna hantera en sådan situation mentalt och bli medveten om sina kroppsliga reaktioner. Jag tror att man får bada i kallt vatten på andra av landets polisutbildningar också, men de har kanske inte isen.


Malin märker hur viktigt det är att få reflektera och resonera kring det som händer i jobbet. Instruktörerna, som här Ida Iggbom, har viktiga roller som bollplank och för lärandet under aspiranten.


Du gör ju aspiranten nu, hur fungerar det?

— När man är klar med utbildningen på universitetet gör man aspirantutbildningen som är sex månaders ”praktik” under handledning i ett polisområde. Det innebär ett antal veckor vardera inom verksamhetsområdena ingripande, utredande respektive trafik.


— Inom ingripandeverksamheten så åker man ju alltid två poliser i en patrull, och du som aspirant åker med som en tredje person. En av de två du åker ut med är din instruktör. Med hen får du reflektera kring händelser och jobb ni varit på. Sedan har vi som är aspiranter i polisområdet en handledare som vi träffar i grupp varannan vecka. Vi har också individuella träffar med handledaren. Då pratar hen om hur instruktörerna har bedömt oss, vad hen tycker fungerar bra och vad vi behöver jobba mer på. Tanken är ju att du ska kunna reflektera med instruktörerna och handledaren. Och det hjälper verkligen till för att bli bekväm med situationerna man hamnar i.


Vad vill du jobba med när du är klar?

— Efter aspiranten vill jag jobba ett tag med ingripandeverksamhet och bli trygg i rollen, men sedan funderar jag på att söka mig till områdespolisen. De jobbar mycket brottsförebyggande och har ofta kontakt med ungdomar, skolor och andra aktörer runtomkring.


bottom of page